vill skriva poesi

men vad fan är det?

facebook och golden gate-bron
vet du hur många som hoppar från den?
stalkers och idioter
vet du hur många som går på det?

mörka nervösa ögon
drag över ögonfransarna
fast mjuk len

och så
FUCK OFF

och så minns jag

litaintepå litaintepå litaintepå

och de kallar mig player (vem?)

jag tänker på fucking åmål och
VAD FAAN VET DU OM DET?
och på att slänga i dörrar och att stänga dörrar för att kanske aldrig kunna öppna dom igen, lättnaden i det, under rädslan.

jag tänker på allra längst in allra hårdast och hur stort och brett men ändå attraktivt det kan vara.
jag tänker på hugg och kryp.
på leendet och hur jävla mycket jag älskar alla, hur det kommer bli en stor pöl kvar av älskande när vi går, som barnen kan plaska i men vuxna är alldeles för dumma. vuxna ser bara former: hur kärlek ska finnas i en människa ca 1,80 lång som står rakt framför dig, hur en kärlek inte kan vara flytande. och VAD FAN VET DU om hur min kärlek ser ut och VAD FAAN har du med det att göra?

jag tänker på min egen rädsla för att vara ärlig för en gångs skull, jag undrar vad det är jag är rädd för.
jag är arg
jag är ledsen för jag är sjuk
jag är rädd för att överge någon
jag är en mamma och alla vänner är mina barn
jag är ett ordstäv

jag vet fan inte vad ett ordstäv är ens men
nu skrev jag det, FATTA!