Julenatt

Dalby.
Den röda väggen är övermålad vit.
Luströd målade jag min gymnasievägg och nu är den övermålad vit.
Lustrött drömde jag mina drömmar och räddes jag mitt liv, nu är den övermålad vit.
Lustrött önskade jag mig livet men det tog så många år att komma.
Hit jag är idag.
Det känns som har har gått över tusen forsar.
Det är därför jag inte orkar gå över dina.

Jag tänkte bara på kärlek.
Jag trodde kärleken var svaret på allt.
Idag önskar jag mest att jag var lite skickligare på fotografering, eller vissa dataprogram.

Lustrött, en vägg.
Den jag sov mot.

Inga händer mot min mun.
Men jag önskade.

Be careful what you wish for
It might come true.

Tillfredsställelsen.

När Jens på Jennys 18-årsfest i Dalby Tingshus berättade att han var kär i tjejen i hans teatergrupp och jag tog min stolthet i handen och vände på klacken gick hem.
Hur jag grät.
Hur jag ältade, hur många dikter jag skrev.

Kent.
När Tommy och jag lyssnar på Kent åtta år senare i källarkontoret och jag minns känslan av förlusten av Jens, som inte var så mycket en förlust som en påminnelse om den starka längtan.
Längtan efter en mun.
Luströd.
Längtan efter uppfyllelse.

Var försiktig vad du önskar dig,
det kanske går i uppfyllelse.

När orgasmerna sprutar på väggarna och handen för en mun.
Det var inte jag.
Dina händer lite för hårt i min hud.
Dina ömmande ögon.
Din saknade stank
men jag saknade
mig själv hela tiden.

Du är den jag litar på.