vill skriva poesi

men vad fan är det?

facebook och golden gate-bron
vet du hur många som hoppar från den?
stalkers och idioter
vet du hur många som går på det?

mörka nervösa ögon
drag över ögonfransarna
fast mjuk len

och så
FUCK OFF

och så minns jag

litaintepå litaintepå litaintepå

och de kallar mig player (vem?)

jag tänker på fucking åmål och
VAD FAAN VET DU OM DET?
och på att slänga i dörrar och att stänga dörrar för att kanske aldrig kunna öppna dom igen, lättnaden i det, under rädslan.

jag tänker på allra längst in allra hårdast och hur stort och brett men ändå attraktivt det kan vara.
jag tänker på hugg och kryp.
på leendet och hur jävla mycket jag älskar alla, hur det kommer bli en stor pöl kvar av älskande när vi går, som barnen kan plaska i men vuxna är alldeles för dumma. vuxna ser bara former: hur kärlek ska finnas i en människa ca 1,80 lång som står rakt framför dig, hur en kärlek inte kan vara flytande. och VAD FAN VET DU om hur min kärlek ser ut och VAD FAAN har du med det att göra?

jag tänker på min egen rädsla för att vara ärlig för en gångs skull, jag undrar vad det är jag är rädd för.
jag är arg
jag är ledsen för jag är sjuk
jag är rädd för att överge någon
jag är en mamma och alla vänner är mina barn
jag är ett ordstäv

jag vet fan inte vad ett ordstäv är ens men
nu skrev jag det, FATTA!

Julenatt

Dalby.
Den röda väggen är övermålad vit.
Luströd målade jag min gymnasievägg och nu är den övermålad vit.
Lustrött drömde jag mina drömmar och räddes jag mitt liv, nu är den övermålad vit.
Lustrött önskade jag mig livet men det tog så många år att komma.
Hit jag är idag.
Det känns som har har gått över tusen forsar.
Det är därför jag inte orkar gå över dina.

Jag tänkte bara på kärlek.
Jag trodde kärleken var svaret på allt.
Idag önskar jag mest att jag var lite skickligare på fotografering, eller vissa dataprogram.

Lustrött, en vägg.
Den jag sov mot.

Inga händer mot min mun.
Men jag önskade.

Be careful what you wish for
It might come true.

Tillfredsställelsen.

När Jens på Jennys 18-årsfest i Dalby Tingshus berättade att han var kär i tjejen i hans teatergrupp och jag tog min stolthet i handen och vände på klacken gick hem.
Hur jag grät.
Hur jag ältade, hur många dikter jag skrev.

Kent.
När Tommy och jag lyssnar på Kent åtta år senare i källarkontoret och jag minns känslan av förlusten av Jens, som inte var så mycket en förlust som en påminnelse om den starka längtan.
Längtan efter en mun.
Luströd.
Längtan efter uppfyllelse.

Var försiktig vad du önskar dig,
det kanske går i uppfyllelse.

När orgasmerna sprutar på väggarna och handen för en mun.
Det var inte jag.
Dina händer lite för hårt i min hud.
Dina ömmande ögon.
Din saknade stank
men jag saknade
mig själv hela tiden.

Du är den jag litar på.

Som ett pirr

Eller som en rysning ett surr
som en liten klättrande insekt i kroppen
Jag känner igen den här känslan
Den drar i mig
Hemåt
Neråt
Min blick sänks och jag blir rädd
Sitter som på nålar av ett litet ljud utanför
Nåt läskigt!
Jag blev lugn i Moas soffa av filmen av ljuset
Jag blev rädd av mörkret
Det totala omfattande blytunga mörkret

Jag låtsas att det är sommar men
huden känns inte varm
Solen lyser inte
Ingen lukt

Jag letar efter fågelsång men
hör bara bilar som kör förbi

Det är Malmö
och det är det mest deppiga som finns
Inte för att det eller jag vill det
utan för att staden och livet står exakt totalt stilla här
Jag vet att det inte är så

Jag skiter i att jag skär mig
men ärren syns
De blir som ett bevis att det är något fel på mig
att jag inte är riktigt kapabel
kompetent?

Hur ska jag klara det här?
Vill inte hacka mig igenom varje andetag

Jag vill ha ett varmt hav i min varma kropp
inte små djur som klättrar uppför små taggar

Hur ska jag klara mig utan dig och
utan dig och
utan dig?

Hur klarar jag mig nu?

Vad är att klara sig?

Ha neonfärgade kläder, dansa mest på klubben?
Skrika högst, sparka sönder allt runt mig hårdast?
Vara kontrollerad och distanserad och medelålders?

Jag vill vara oberoende och glad.
Jag vill stå upp även inuti min kropp.
Inte vara så rädd.

Ett år sen

jag såg dig
hörde fnisset
snabba pratet
alltid något som inte sägs
som finns där bakom
gör mig osäker
på vad du döljer
som carola
men

WIII!!!

En sån vinter

Jag tror det kommer att bli en sån vinter.
En sån vinter som man faktiskt inte vet om man ska överleva.
Fast jag tror jag ska det.
En sån utan sömn, men med längtan.
En sån skrivarvinter, ritarvinter, fotavinter.

Medan vi faller medan vi faller medan vi faller

—Ska vi?

—Ja.