Det känns som att jag har glömt nåt

Himlen är så jävla rosa. Himlen brinner. Himlen är orange också, och ljusblå och kall och varm och kall och varm och kall och det känns som jag har glömt nåt. Vi flyger bil över vägarna. Inget rör sig utanför. Vad är det jag har glömt? Alla stunder jag flyger förbi. Alla ögonblick och människor som jag flyger förbi, som jag skrapar på ytan och inte hinner undersöka. Min jävla kåthet. Min jävla sorg. Det är så jävla sorgligt allting här uppe. Vi flyger bara förbi, vi bara skrapar på ytan. Jag är rädd för att gå och lägga mig för jag är rädd för tankarna som kommer då. Jag saknar mig själv så in i helvete. Kärleken. Stora fält, rader med träd längs horisonten. Solen går ner så fort nästan den vaknat. Himla är så jävla rosa då. Jag sträcker mig efter något mjukt att falla in i. Det är träd och kvistar där trillar. Jag längtar efter taggtråd. Jag sträcker mig efter din varma mun, men allt har kallnat i år. Himlen lyser som ett hån. Himlen brinner och vi tittar på brasan, alla människor blir orangea och rosa av himlens reflektion och det blåa är där för att kontrastera. Kylan som alltid finns här uppe. Avstånden. De hårda ögonen som tittar någon annanstans. Marken som är hård och grå som man måste hålla sig upprätt ifrån. Den stora sorgligheten över hösten. Det känns som att jag har glömt något, jag ska leta efter vad det är.

skit på dig

man aborterar bort foster
vänder ögonen uppåt in i huvet
uppåt in i väggen

man är ensam och kåt
man är sur och för jävlig
man tycker lite synd om sig själv och hatar sig själv
man tycker kompisar är bra till en viss gräns och man orkar inte bada

din mamma
finns inte
min mamma
är på semester

vi är våra egna mammor nu, eller ska vara
för vi är stora och starka
vi klarar oss

det är en ofin känsla att vara sur och trött
arg och ful
men det är definitivt en känsla

härlig som man är låter man alla vara med
och dansa i ens huve