knack knack vem där

den sextonde mars tvåtusenfjorton och det är mer som en form en oval med tillplattade ändar, i tre-de alltså, som ett ägg ungefär. det är skittungt det ägget och fyllt av gammal sorg och gammalt blod. det är ett tunt diamantskal och innanför TYNGDEN, som trycker med en tyngdlag. det finns tyngdlöshet och laglöshet och löskokthet, men när skalet går sönder så rinner, nej, kan knappt det för levrat blod rinner ej, det faller ut, skrapas, BUMS BUMS som en klump på min tallrik. det är att kärleken gör så ont när den är på riktigt. att de icke fysiska banden är omöjliga att bryta för blod är inte band, kärlek inte, blod är i ådror i min kropp i min kärlekskopp, som är fylld till bredden och till höjden och det var aldrig plats för något annat. luftbubblor av likgiltighet. tystnad. vänder sig bort. vakuum. materia av aktivitet, att stryka nära bredvid och observera skillnad. min hud är det tunna skalet. mitt kött är en saknad. det smakar saknad. saknad smakar salt som tårar som aldrig får luft. vätskan gör formen tung att bära. det ser så pimpinett ut som ett modeägg men jag svär, det är det ej. jag hade haft cystorna länge trodde han för det fanns mycket gammalt blod i magen. mycket gammalt blod i min mage och detta bygger upp inom mig, så mycket att de måste öppna huden och lyfta ut det tunga. jag får inte bada på sommaren först. min mage ser annorlunda ut nu, för alltid. man stiger aldrig ner i samma flod två gånger och jag får inte bada och du kommer aldrig se hur jag ändrats. eller ändras man nånsin? jag luftar dig nu. jag andas in. gör vad du vill med mig. jag menar det med tillit. förtröstan. att snart är jag tretti och allting ordnar sig. du är ett tungt kors att bära. ägg-jesus. du klonkar ihop som örhängen. jag älskade dig alltid. jag älskar dig fortfarande! kärleken är en cykel och livet är en gata. jag har aldrig stannat en sekund, jag har bara ibland slängt mig av dig in i en buske. förresten. hur luktar det där? vem är du? och varför svarar du ej. diamant.

Det känns som att jag har glömt nåt

Himlen är så jävla rosa. Himlen brinner. Himlen är orange också, och ljusblå och kall och varm och kall och varm och kall och det känns som jag har glömt nåt. Vi flyger bil över vägarna. Inget rör sig utanför. Vad är det jag har glömt? Alla stunder jag flyger förbi. Alla ögonblick och människor som jag flyger förbi, som jag skrapar på ytan och inte hinner undersöka. Min jävla kåthet. Min jävla sorg. Det är så jävla sorgligt allting här uppe. Vi flyger bara förbi, vi bara skrapar på ytan. Jag är rädd för att gå och lägga mig för jag är rädd för tankarna som kommer då. Jag saknar mig själv så in i helvete. Kärleken. Stora fält, rader med träd längs horisonten. Solen går ner så fort nästan den vaknat. Himla är så jävla rosa då. Jag sträcker mig efter något mjukt att falla in i. Det är träd och kvistar där trillar. Jag längtar efter taggtråd. Jag sträcker mig efter din varma mun, men allt har kallnat i år. Himlen lyser som ett hån. Himlen brinner och vi tittar på brasan, alla människor blir orangea och rosa av himlens reflektion och det blåa är där för att kontrastera. Kylan som alltid finns här uppe. Avstånden. De hårda ögonen som tittar någon annanstans. Marken som är hård och grå som man måste hålla sig upprätt ifrån. Den stora sorgligheten över hösten. Det känns som att jag har glömt något, jag ska leta efter vad det är.

skit på dig

man aborterar bort foster
vänder ögonen uppåt in i huvet
uppåt in i väggen

man är ensam och kåt
man är sur och för jävlig
man tycker lite synd om sig själv och hatar sig själv
man tycker kompisar är bra till en viss gräns och man orkar inte bada

din mamma
finns inte
min mamma
är på semester

vi är våra egna mammor nu, eller ska vara
för vi är stora och starka
vi klarar oss

det är en ofin känsla att vara sur och trött
arg och ful
men det är definitivt en känsla

härlig som man är låter man alla vara med
och dansa i ens huve

fingrarna

jag saknar de mjuka fingrarna
de frågande fingrarna
de nyfikna men försiktiga fingrarna
de hälsande fingrarna
de färgglada fingrarna
de fanatiska fingrarna
fingrarna som älskar

jag saknar ögonen som skelar
ögonen smyger
ögonen som läser, tittar ser
som ser mig

de mjuka försiktiga nyfikenfingrarna
de rädda, fladdrande djupaste blickarna
de skrämda fåglarna
håll i min hand

hästen

man ska läsa en halvtimme sen gå en timmes promenad
för bästa inlärning
säger alex.
på promenaden ska man inte tänka på någonting,
då går inlärningen bäst.

1. vart ska man gå?
2. till vem?
3. vad ska man göra när man kommer fram?

hur ska jag låta bli att tänka när jag måste tänka, som att tänka är som att andas. jag går och cykelhjulen gnisslar och i huvet gnisslar tankar, på dig på dig på malmö, på hem på hem på maten. kogntiv psykologi, att bryta hjulen. de som gnisslar och går reflexivt.

och om man inte orkar gå då? om man inte orkar lära sig?
går det då att stänga av alla tankar med en fjärrkontroll och sova bort sitt liv?

människan som meningsskapande varelse. vad betyder det. att vad är det här. hur kan vi skapa mening i ett hjul?

björkar stålgrå himmel ljummen luft ingen som andas på mig,
luktlöst.

det var inget.

distans

alla avstånd, alla människor, detta relativt lilla hjärta. mäktar inte med hur avstånden ska få plats. hur ska luft och kalla höga flygplansmil rymmas i denna muskel som vill pumpa pumpa för kärleken, som vill ligga pupill och sked och näsa. det gör ont i mig. också tid är en distans. framtid och dåtid som inte finns här nu, jag ser dig inte, alltså finns du ej. jag saknar dig jag saknar dig jag saknar dig, även du sköna vackra framtid. och lugnet, ett snabbt språng uppför trappan, en stolt nacke, ett högt buret huvud. rakat eller ej, saknar jag dig. svartvitt, stilsäkert, fuck off.

det som fryser i snö får värme inifrån

det är första gången här jag ser asfalt på gatan idag, det är första gången solen lyser så det bränns. verkligheten börjar töa fram, suckarna i biblioteket, knarranden av stolar. jag trivs i min nya introvers. ingen går bredvid mig eller lyssnar reflexivt när jag pratar, det blir jag själv som svarar då. jag säger go, go, go julia, fy fan vad jag vet vad jag vill. det är så skönt att bli äldre av just den anledningen. jag tänker och kan inte skriva ner vad det är vad jag vill. men jag känner det i magen.
magen vill göra en sak i taget och grundligt. magen vet vad kärlek är. magen vill sova ordentligt om natten. magen vill öppna sig för de som förtjänar det och hålla på sig när det blåser hårt. magen vill lapa sig i solen och jama för sig själv.

suckar blir till stön i röda rummets läsesal på biblioteket, jag vet det. jag hör det. komma. snöstormar blir till snölugn blir till solljus blir till solkatt. nervositet till fylla, till lek. nackar ögon händer. jag vet det.