fingrarna

jag saknar de mjuka fingrarna
de frågande fingrarna
de nyfikna men försiktiga fingrarna
de hälsande fingrarna
de färgglada fingrarna
de fanatiska fingrarna
fingrarna som älskar

jag saknar ögonen som skelar
ögonen smyger
ögonen som läser, tittar ser
som ser mig

de mjuka försiktiga nyfikenfingrarna
de rädda, fladdrande djupaste blickarna
de skrämda fåglarna
håll i min hand

hästen

man ska läsa en halvtimme sen gå en timmes promenad
för bästa inlärning
säger alex.
på promenaden ska man inte tänka på någonting,
då går inlärningen bäst.

1. vart ska man gå?
2. till vem?
3. vad ska man göra när man kommer fram?

hur ska jag låta bli att tänka när jag måste tänka, som att tänka är som att andas. jag går och cykelhjulen gnisslar och i huvet gnisslar tankar, på dig på dig på malmö, på hem på hem på maten. kogntiv psykologi, att bryta hjulen. de som gnisslar och går reflexivt.

och om man inte orkar gå då? om man inte orkar lära sig?
går det då att stänga av alla tankar med en fjärrkontroll och sova bort sitt liv?

människan som meningsskapande varelse. vad betyder det. att vad är det här. hur kan vi skapa mening i ett hjul?

björkar stålgrå himmel ljummen luft ingen som andas på mig,
luktlöst.

det var inget.

distans

alla avstånd, alla människor, detta relativt lilla hjärta. mäktar inte med hur avstånden ska få plats. hur ska luft och kalla höga flygplansmil rymmas i denna muskel som vill pumpa pumpa för kärleken, som vill ligga pupill och sked och näsa. det gör ont i mig. också tid är en distans. framtid och dåtid som inte finns här nu, jag ser dig inte, alltså finns du ej. jag saknar dig jag saknar dig jag saknar dig, även du sköna vackra framtid. och lugnet, ett snabbt språng uppför trappan, en stolt nacke, ett högt buret huvud. rakat eller ej, saknar jag dig. svartvitt, stilsäkert, fuck off.

det som fryser i snö får värme inifrån

det är första gången här jag ser asfalt på gatan idag, det är första gången solen lyser så det bränns. verkligheten börjar töa fram, suckarna i biblioteket, knarranden av stolar. jag trivs i min nya introvers. ingen går bredvid mig eller lyssnar reflexivt när jag pratar, det blir jag själv som svarar då. jag säger go, go, go julia, fy fan vad jag vet vad jag vill. det är så skönt att bli äldre av just den anledningen. jag tänker och kan inte skriva ner vad det är vad jag vill. men jag känner det i magen.
magen vill göra en sak i taget och grundligt. magen vet vad kärlek är. magen vill sova ordentligt om natten. magen vill öppna sig för de som förtjänar det och hålla på sig när det blåser hårt. magen vill lapa sig i solen och jama för sig själv.

suckar blir till stön i röda rummets läsesal på biblioteket, jag vet det. jag hör det. komma. snöstormar blir till snölugn blir till solljus blir till solkatt. nervositet till fylla, till lek. nackar ögon händer. jag vet det.